Gammelfår

Derby, AIK mot dif. Seger såklart, vad annars. Dagen slutade dock inte så jättehellyckligt för mig eftersom jag, bland andra, lyckas svimma på Norra utan anledning ...igen! Det är väl för högt tempo för lilla mig helt enkelt, tjohej!
När jag kommer tillbaka till mitten efter slutsignalen utbryter plötsligt ett slagsmål kring trumman och klantig som jag är ska jag alltid hamna underst. Jag fastnade med halva smalbenet under ett säte och halva över, och med femton tjockisar över mig ska jag säga er att det enda jag kunde tänka på var att nu tar mitt ben sina sista andetag. När folket skingras kommer jag ligga här med ett stort köttsår runt det avbrutna benet precis som Henke Larsson en gång gjorde.
Aja, benet är inte brutet (tror jag) men en stilig fyrkant skinn är spårlöst försvunnen och såhär några dagar senare har jag en bula på var sida av smalbenet med tillhörande blåmärke. Rocknroll! Äsch, mesigt säger jag! Jäkla töntben.

För övrigt slutade nattens drömmar av att jag blev jagad tills jag slutade upp instängd i ett rum utan någonstans att ta vägen, och en kille gick fram och högg mig i handen med en sax, gång på gång. Jag kände det. Jag vaknade och kände det fortfarande. Är jag sjuk?